hannalindstroem

Så här brukade det se ut när vi åkte båt förut, fyra underbara lyckliga barn som älskade allt vad skärgården hade att erbjuda. Det är så orättvist.....

Tommy har nu börjat jobba efter sin semester och jag ska skola in Jacob på 6-års.

Det har gått relativt bra denna sommar. Båten kom i till slut, vi har haft problem med läckage i den.

Två härliga veckor har vi haft 2 sjön, vi har träffat mysiga vänner och haft det trevligt. Saknaden har gjort sig påmind men vi har ändå klarat av den. I slutet på semestern besökte vi en ö som heter Tjuvholmen sist vi var där var våran ängel med.

Trots att Jacob bara var 4 år då vi var där sist kom han ihåg allt vi och Hanna hade gjort på ön.. På kvällen låg vi och tittade upp på alla stjärnor och då kom det. Hans saknad över sin storasyster, han var otröstlig och grät sig till sömns den kvällen. Han saknar henne fruktansvärt mycket och det är väl bra att det kan komma ut.

I torsdags åkte vi till goa vänner i Nässjö för att överraska deras dotter Matilda när hon fyllde år. Nog blev hon överrraskad alltid när Louise rusar in genom dörren och skriker hallå.. Vi åkte inte hem förrän i söndags så det blev några härliga dagar där.

Jag kan fortfarande inte förstå att Hanna har lämnat oss och aldrig mer kommer tillbaka. Det känns så tomt utan henne. Visst kan jag skratta och le men hålet i bröstet och hjärtat går inte att laga

/Pauline