Måndag 20 september!
Vi har inte gjort någonting åt Hannas saker i helgen heller, vi orkar helt enkelt inte.
I lördags var vi hos familjen Palmbergs på middag det var mysigt att träffa dem, men Hanna saknas....
Just nu gråter jag mig till sömns varje natt, jag sover oroligt, drömmer om Hanna och vaknar väldigt ofta. Jag är så trött trots att jag vilar när jag kommer från jobbet.
Idag när jag kom till jobbet frågar arbetskamraterna hur jag mår och jag säger som det är, det är fördjävligt just nu och det är så skönt att dem förstår att dem inte ska prata om varför jag mår dåligt eller gå djupare in i en diskussion med mig, utan dem låter mig bara vara och det är så skönt för då kan jag hålla borta tårarna som just nu står i kö för att komma ut....
Om en stund ska jag träffa läkaren angående min sjukskrivning, vi får se hur det går????
Pauline
Hej, det var jättemysig att träffa er i lördags!! Tack för att ni kom. Men jag håller helt med dig vännen, det finns en enorm saknad och ett stort tomrum, Hanna fattas hela tiden. Finns med er i tankarna och kan fortfarande inte förstå. Ta hand om er! Många varma kramar från Sanna
Hej vännen och tack för en jättemysig kväll i lördags! Men jag håller med dig vännen, saknaden är ofattbart stor och Hanna fattas så mycket!! Det är en tomhet som är så overklig, stor och smärtsam. Vi tänker på er och kan inte förstå. Ta hand om varandra. Många varma kramar Sanna
Massor av Kramar till dig!!!!!!!
Jag tänker på er och Hanna varje dag! Stor kram Ida
Stor kram!
/Maria
Tänker på dig! Kramar från mig.
Hoppas verkligen allt känns en aning bätttre efter ett tag...
Vila ut och vila ut, det måste alla aceptera att du ska göra.
Jag träffar gärna Louise nångång också, det var ju ett tag sen.. :(
Tänker mycket på er och Hanna, även om jag nu befinner mig enda borta i Helsinbgborg. Hoppas kunna åka hem om två veckor och bland annat hälsa på i skolan, saknar dem.
Igår läste jag din blogg och grät..det brukar jag göra när jag läser om din sorg. Viktoria undrade vad jag läste och varför jag va ledsen. Jag berättade om Hanna. Viktoria blev rörd hon också och sa till mig:
Mamma du vet den där ängeln du fick av mig förra jul när du va så ledsen, du kanske kan ge den till Pauline. Det är nämligen en liten ängel i glas som jag fick av Viktoria, den ska man krama i handen när man är ledsen. Viktoria gav den till mig då jag inte mådde så bra ett tag i vintras. Hon kramade alltid mig för då blev jag bättre. På julmarknaden hade hon sett denna ängel och köpt den till mig. Hon tyckte jag skulle ta med den till jobbet och krama den om jag blev ledsen och hon inte va där.
Åå jag blev ännu ledsnare igår efter Viktorias (9år) ord. Så Pauline nu är ängeln din, den finns på ditt bord imorgon på jobbet.
Styrke kramar Violeta
Kram från fam Hallin
Tänkte på er lite extra idag när Barncancerfondens tidning damp ner i brevlådan. Så orättvist att Hanna inte fick stanna kvar hos er. Lilla gumman...
