hannalindstroem

Hela familjen har mått dåligt denna vecka!! Saknaden är så stor efter Hanna!!!

I torsdags när jag hämtade Jacob på dagis märkte jag att han inte mådde bra, när vi kom hem började han klaga på ont i örat. Jag ringde till läkarjouren och vi fick en tid för honom... Det kanske inte är något för en vanlig familj men jag och Tommy åkte till läkaren med Jacob och det visade att han hade öroninflammation... eller som Hanna hade sagt öronkalkon!!!

Detta läkarbesök rev upp mycket för mig och Tommy fast det bara var en kalkon i örat... alla minnen kommer tillbaka!!!

Igår kväll åkte jag, Louise och Jacob till mormor och morfar, mina systrar Bella och Rebecka med familjer var  där och vi ville träffa dem. På vardagsrumsbordet låg det en hög med foton och jag började titta på dem. Hanna fanns där.. med sin ryggsäck med smärtlindring och matersättning, det gör så ont att se foton jag inte visste fanns. Hon finns inte bland oss längre och smärtan är obeskrivlig. Alla saknar henne!!!

Idag har jag och Tommy gått igenom Hannas leksaker, det har varit en känslostorm, Gud vad vi har gråtit över saker som är Hannas. Vi har försökt att rensa det vi vill ha kvar och vi vill ha kvar allt, vi vill inte släppa henne!!! Hannas saker har vi lagt i en brudkista som kommer från farmor, där kan vi öppna den och minnas våran älskling!!

Barnen mår väl si så där, dem saknar Hanna det märker vi. Dem är ganska rättretliga och har kort stubin, men vem har inte det!! Ingenting är sig likt men vi måste fortsätta ändå, vi har varandra och väldigt många fina vänner och släktingar!! Tack för att ni finns!!!

Livet är så fruktansvärt orättvist!!!!

Pauline