Onsdag 13 oktober!
Det var ett tag sen jag skrev, men ibland orkar jag helt enkelt inte skriva...
Helgen flöt på ganska bra, vi gjorde inget speciellt. Jag påtade lite i trädgården och Tommy var ute på städdag i området.
Jag, Louise och Jacob var uppe vid graven och tände ljus och gjorde lite fint. Det är alltid lika svårt att åka dit och vara där. Det är så overkligt att våran lilla älskling inte finns bland oss. Jag vill vrida tillbaks tiden då allt var bra!!!
I måndags fyllde Tommy år, vi brukar ha kalas då men vi valde att bara vara familjen. Det gick ganska bra utan Hanna men det var inte det samma..
Jag var även hos läkaren i måndags och blev sjukskriven 50% ytterligare en månad och efter det vill han att jag ska börja jobba 75%. Jag får väl prova mig fram. Han ville att jag skulle prova några lyckopiller men jag vill inte äta något sådant. Jag kan skratta och stojja men inte fan är jag lycklig!!!
Tommy har börjat jobba 100% denna vecka och jag hoppas att han klarar av det, men han säger att han gör det och det måste jag ju tro på.
Igår fick jag ett SMS från Catrin, Liam´s mamma. Vi låg inne samtidigt på Q84 i vintras. Dem bor i Linköping så vi har inte träffats sedan april. Hon skrev iallafall att dem låg på Huddinge sjukhus nu för hans njurar mår inte så bra..
Självklart ville jag träffa denna underbara familj som jag har saknat så mycket så idag åkte jag till Huddinge och fick krama dem och busa med sötnosen Liam.
Catrin berättade att Liam inte hade varit alls glad dem här dagarna på Huddinge, men när jag kom så drog han på smilebanden och busade lite med mig.. Det känns så skönt att kunna glädja någon trots att det bara är med min närvaro..
Dags att sätta sig i soffan och krama Louise!!
Helgen flöt på ganska bra, vi gjorde inget speciellt. Jag påtade lite i trädgården och Tommy var ute på städdag i området.
Jag, Louise och Jacob var uppe vid graven och tände ljus och gjorde lite fint. Det är alltid lika svårt att åka dit och vara där. Det är så overkligt att våran lilla älskling inte finns bland oss. Jag vill vrida tillbaks tiden då allt var bra!!!
I måndags fyllde Tommy år, vi brukar ha kalas då men vi valde att bara vara familjen. Det gick ganska bra utan Hanna men det var inte det samma..
Jag var även hos läkaren i måndags och blev sjukskriven 50% ytterligare en månad och efter det vill han att jag ska börja jobba 75%. Jag får väl prova mig fram. Han ville att jag skulle prova några lyckopiller men jag vill inte äta något sådant. Jag kan skratta och stojja men inte fan är jag lycklig!!!
Tommy har börjat jobba 100% denna vecka och jag hoppas att han klarar av det, men han säger att han gör det och det måste jag ju tro på.
Igår fick jag ett SMS från Catrin, Liam´s mamma. Vi låg inne samtidigt på Q84 i vintras. Dem bor i Linköping så vi har inte träffats sedan april. Hon skrev iallafall att dem låg på Huddinge sjukhus nu för hans njurar mår inte så bra..
Självklart ville jag träffa denna underbara familj som jag har saknat så mycket så idag åkte jag till Huddinge och fick krama dem och busa med sötnosen Liam.
Catrin berättade att Liam inte hade varit alls glad dem här dagarna på Huddinge, men när jag kom så drog han på smilebanden och busade lite med mig.. Det känns så skönt att kunna glädja någon trots att det bara är med min närvaro..
Dags att sätta sig i soffan och krama Louise!!
Onsdag 6 oktober!
Dagarna lunkar på! Vi åker till jobbet, barnen går till skolan och dagis!
Saknaden efter Hanna finns hela tiden, men just nu är det ganska bra dagar för familjen. Vi mår relativt bra, det är harmoni hemma hos oss.
Mycket mer än jobba och laga mat orkar vi inte, utan vi sitter och tittar på TV, gör läxor, sitter framför datan.... Det är så tomt utan Hanna...
/Pauline
Saknaden efter Hanna finns hela tiden, men just nu är det ganska bra dagar för familjen. Vi mår relativt bra, det är harmoni hemma hos oss.
Mycket mer än jobba och laga mat orkar vi inte, utan vi sitter och tittar på TV, gör läxor, sitter framför datan.... Det är så tomt utan Hanna...
/Pauline
Lördag 2 oktober!
Hela familjen har mått dåligt denna vecka!! Saknaden är så stor efter Hanna!!!
I torsdags när jag hämtade Jacob på dagis märkte jag att han inte mådde bra, när vi kom hem började han klaga på ont i örat. Jag ringde till läkarjouren och vi fick en tid för honom... Det kanske inte är något för en vanlig familj men jag och Tommy åkte till läkaren med Jacob och det visade att han hade öroninflammation... eller som Hanna hade sagt öronkalkon!!!
Detta läkarbesök rev upp mycket för mig och Tommy fast det bara var en kalkon i örat... alla minnen kommer tillbaka!!!
Igår kväll åkte jag, Louise och Jacob till mormor och morfar, mina systrar Bella och Rebecka med familjer var där och vi ville träffa dem. På vardagsrumsbordet låg det en hög med foton och jag började titta på dem. Hanna fanns där.. med sin ryggsäck med smärtlindring och matersättning, det gör så ont att se foton jag inte visste fanns. Hon finns inte bland oss längre och smärtan är obeskrivlig. Alla saknar henne!!!
Idag har jag och Tommy gått igenom Hannas leksaker, det har varit en känslostorm, Gud vad vi har gråtit över saker som är Hannas. Vi har försökt att rensa det vi vill ha kvar och vi vill ha kvar allt, vi vill inte släppa henne!!! Hannas saker har vi lagt i en brudkista som kommer från farmor, där kan vi öppna den och minnas våran älskling!!
Barnen mår väl si så där, dem saknar Hanna det märker vi. Dem är ganska rättretliga och har kort stubin, men vem har inte det!! Ingenting är sig likt men vi måste fortsätta ändå, vi har varandra och väldigt många fina vänner och släktingar!! Tack för att ni finns!!!
Livet är så fruktansvärt orättvist!!!!
Pauline
I torsdags när jag hämtade Jacob på dagis märkte jag att han inte mådde bra, när vi kom hem började han klaga på ont i örat. Jag ringde till läkarjouren och vi fick en tid för honom... Det kanske inte är något för en vanlig familj men jag och Tommy åkte till läkaren med Jacob och det visade att han hade öroninflammation... eller som Hanna hade sagt öronkalkon!!!
Detta läkarbesök rev upp mycket för mig och Tommy fast det bara var en kalkon i örat... alla minnen kommer tillbaka!!!
Igår kväll åkte jag, Louise och Jacob till mormor och morfar, mina systrar Bella och Rebecka med familjer var där och vi ville träffa dem. På vardagsrumsbordet låg det en hög med foton och jag började titta på dem. Hanna fanns där.. med sin ryggsäck med smärtlindring och matersättning, det gör så ont att se foton jag inte visste fanns. Hon finns inte bland oss längre och smärtan är obeskrivlig. Alla saknar henne!!!
Idag har jag och Tommy gått igenom Hannas leksaker, det har varit en känslostorm, Gud vad vi har gråtit över saker som är Hannas. Vi har försökt att rensa det vi vill ha kvar och vi vill ha kvar allt, vi vill inte släppa henne!!! Hannas saker har vi lagt i en brudkista som kommer från farmor, där kan vi öppna den och minnas våran älskling!!
Barnen mår väl si så där, dem saknar Hanna det märker vi. Dem är ganska rättretliga och har kort stubin, men vem har inte det!! Ingenting är sig likt men vi måste fortsätta ändå, vi har varandra och väldigt många fina vänner och släktingar!! Tack för att ni finns!!!
Livet är så fruktansvärt orättvist!!!!
Pauline
