5 månader!
Hanna, idag är det 5 månader sen du lämnade oss!! Jag saknar dig, jag vet inte hur jag ska orka leva utan dig men jag måste eftersom du har 3 underbara syskon som behöver mig!!
Jag tänker på dig nästan varje minut varje dag, saknar dig!! Du var en sådan glädjespridare trots att du mådde så dåligt...
Idag var jag, Louise och Jacob vid din och farmors grav. Vi har köpt en ängel som vi satte vid graven, den är så fin...
Jag hoppas att du på något sätt märkte att vi var där, hur vet jag inte, men jag vill tro att du ser och är med oss....
Det är så tyst i vårat hus utan dig, du saknas. Ditt humör, ditt skratt!!
Jag hör ofta att du ropar på mig, men du är inte där när jag kommer fram. Jag saknar dig så oerhört, jag hoppas verkligen att du har det bra där du är nu och att du stojar och busar med alla änglabarn och farmor och Mats.
Jag älskar dig Mamma
Så vackert skrivet! Tänker på dig i massor. Vi syns snart. Kram Alexandra
Tänker mycke på er!!!
Stärkande kramar till en stark, o go familj!!
Tänker på er mycket!
Våra hundpromenader är så mysiga..men dina hundar tycker kanske inte det medans meyha njuter i högsta grad.
Tycker att du är så stark!
kramar från mig!
Kram till er
Hej familjen
Vet inte vad ja ska skriva, har läst lite i eran blogg och tycker vi har så mycket som vi har gemensamt, att läsa om Hannas insomnande, att bädda henne i kistan osv, åldern, minnena och allt efteråt, blev lite rädd, men samtidigt väldigt stark innombords av att läsa, våra döttrar har säkert hittat varandra där på andra sidan, dom har säkert roligt ihop, våra älskade prinsessor.
Har aldrig läst er blogg tidigare, men kommer garanterat att fortsätta att följa er, man får säkert styrka o kraft av att få hjälp här i cymbervärlden hur andra familjer gör för att kunna gå vidare när man mist sitt barn,
Kram från en rörande mamma men tårar i ögonen.
Jenny
Hej familjen
Vet inte vad ja ska skriva, har läst lite i eran blogg och tycker vi har så mycket som vi har gemensamt, att läsa om Hannas insomnande, att bädda henne i kistan osv, åldern, minnena och allt efteråt, blev lite rädd, men samtidigt väldigt stark innombords av att läsa, våra döttrar har säkert hittat varandra där på andra sidan, dom har säkert roligt ihop, våra älskade prinsessor.
Har aldrig läst er blogg tidigare, men kommer garanterat att fortsätta att följa er, man får säkert styrka o kraft av att få hjälp här i cymbervärlden hur andra familjer gör för att kunna gå vidare när man mist sitt barn,
Kram från en rörande mamma men tårar i ögonen.
Jenny
