Söndag 27 juni
Det är idag 2 år sedan vi fick beskedet om att Hanna hade cancer, dagen har varit tung och tom...
Filip kom hem idag efter att ha firat midsommar med William och familj på deras ö. Han var mycket nöjd och glad.
Jag vet inte vad man ska skriva men det är så tomt, känslan att aldrig mer få krama Hanna är så fruktansvärd och jag hoppas än idag att jag bara ska få vakna upp ur denna mardröm....
/Pauline
Åh, så starkt jag känner med er. Varma, långa kramar och många tankar till er alla.
Hls. Susanne
Ja allt är så hemskt, konstigt, fruktansvärt, orättvist, overkligt och VARFÖR? Många långa kramar och tankar till alla er!
Ja, jag önskar också att ni kunde få vakna upp ur den otroligt hemska mardröm och få krama er lilla busunge!! Är med er så ofta i tankarna.
Kramar i massor från Jennifer, Henry, Melea och Hektor.
Ps. Hektor hälsar så mycket till Jakob...
F-n att livet måste vara så svårt ibland. Varför just Hanna? Det har Elsa frågat mig flera ggr... Vad svarar man? Våra tankar finns hos er! Styrkekramar fr fam Stadigs
Åh Pauline! Förstår att den fysiska saknaden av Hanna kommer nu. Blir så ledsen när jag läser det du skriver. Önskar så mycket att du skulle få slippa detta, Hoppas att du ändå kan vakna varje dag och tänka glada tankar om Hanna ibland mitt i allt elände. Tänker mycket på dig. Kram
Vi tänker på er,och finner inga ord...
tycker den här texten är fin (egentligen en sång)
Jag fick låna en ängel
Som spred sitt ljus i mitt liv
I varje andetag
Du togs bort från mig
Alldeles för tidigt
Jag fick låna en ängel
För en stund
Min ängel..
Pauline o Tommy... Ni vet vad vi känner, och ni vet också att vi finns här för er... allt är så obegripligt och tungt!
Annsofie Pär Freja Moa
