Hemma igen!
Vi har haft underbara dagar tillsammans med familjen Svantemark.
Det har varit sol varje dag och vi har badat varje dag. Visst har vi njutit men saknaden, tomheten och sorgen finns ändå där. Det är så fruktansvärt svårt att förstå att vi inte får våran Hanna tillbaka. Hon hade älskat stranden i Skanör...
Hur går man vidare????
Jag drömmer om Hanna varje natt, vad vi gjort, vad hon sagt och hur hon har varit. Det är väl en bearbetning man går igenom.. Varför händer detta oss???
Jag vet att inte någon kan säga eller förklara varför detta händer just våran familj men jag undrar ändå!!!
Det gör så ont och jag vet inte hur jag ska orka..
Gud vad jag älskar dig Hanna, snälla låt detta bara vara en fruktansvärd mardröm och kom tillbaka till oss, vi saknar dig i massor, ditt skratt, dina påhitt och din envishet..
Mamma
Ni finns alltid i mina tankar! Kramar till er alla.
Jag känner så starkt med dig/er - Stor kram Susanne
Jag tänker på er så så ofta.. Hur ni klarar av dag efter dag och vad ni gör. Ni är så starka! Många varma kramar Ida
<3 <3 <3 <3
Ni finns i våra tankar. kramar från Tina och Yvonne
Jag tänker ofta på att lilla Hanna inte finns mer men det är bra att ni kan prata och även skratta åt Hannas envishet, roliga påhitt hon hade, och att ni kan gråta tillsammans.
Jag stöttar just nu min son som förlorat sin bästa kompis i söndags och pojkens familj. Allt rivs upp igen då hans far avled hastigt för 1,5 år sen. Vad får man all styrka ifrån? Kram Inger
Ni finns ständigt i våra tankar!
Kram Camilla & Joel
hej vi tänker jätte mycket på er!!
Kram från lisa
hej jag heter my jakobsson och ska börja i feman på skärgårdstad och jag vet vem hanna var, jag vet hur de känns, jag miste min pappa när jag gick i tvåan,man kan verkligen inte förstå att han inte kommer tillbacka,från början så känndes de att han var på semester och skulle komma tillbacka.Men nu så vet jag att han är med mig nu och vill att vi ska vara lyckliga och inte sitta inträngd i ett hörn han vill att vi ska göra saker som vi gjorde då när han levde tror jag men man kan ju inte göra allt som vi gjorde då för han är ju inte där då,man önskar och önskar så mycket att han ska komma till backa men det går ju inte,men jag tänker så här att han ju inte ont längre då. Och på det sättet tycker jag är bra men ändå inte varför ska man dö så ung jag tycker att man ska dö när man är tusen år då har man fått leva sitt liv med sin familj och nästen sett allt med sina vänner och familj.Min pappa dog också i cancer fast han hade i ögat.Tänker på er,My
Kramar om!
Annika D
