Kyrkan hade gjort så fint med urnan i kapellet och vi satt där inne ett tag och tänkte på våran lilla solstråle.
Tommy bar upp Hanna till graven och jag sänkte ner henne i jorden. Det var en fruktansvärt tung dag som jag önskar att ingen förälder någonsin ska behöva gå igenom.
Det som känns mest hemskt är att vi har bränt upp hennes kropp och att hon nu bara ligger i denna lilla urna. Det är så definitivt.
Nu får vi hoppas att hon har det bra när hon ligger bredvid sin farmor.
Idag har vi haft samtal med Hannas läkare. Jag var väldigt nervös för att åka till Q84, men allt gick jätte bra. Vi berättade om Hannas sista tid och vi fick tillsammans med läkaren många härliga skratt när vi pratade om Hanna.
Han sade också att när han tänker på Hanna så måste han ändå le för hon var väldigt speciell och härlig.
Det är dit vi vill komma.... Vi vill minnas Hanna för den otroligt underbara lilla varelse hon var, vi vill inte gräva ner oss i cancer och bara minnas henne med denna hemska sjukdom.
Pauline
16