hannalindstroem

Då är julen avklarad.. skönt..

Det gick relativt bra men saknaden är där hela tiden.. Filip, Louise och Jacob blev rejält bortskämda denna jul, men det är dem värda..

På julafton var mormor och morfar här. Det blev inget julbord utan barnen ville äta fondue. Det var en av Hannas älsklingsrätter. Så varför inte, klart det blev fondue.

På juldagen var vi hos mormor och morfar, alla mina syskon med familjer var där. Det gick bra men sen brast det för mig, saknaden tog överhand.. Det är så tufft att se alla kusiner leka, stoja och vänta på tomten och Hanna är inte med!!

Igår var jag ute och red igen, nu har jag även provat på galopp och jag hämtade även honom alldeles själv i hagen. Han kom till och med när jag ropade.. så jag har nog blivit lite accepterad av hästen.

Annars hände det inte mycket igår, det blir så ibland, jag orkar inte göra någonting och då gör jag inte det..

Idag jobbar Tommy och jag har semester. Jag, Jacob och Christoffer har varit och åkt skridskor och nu är det full fart här hemma.

Imorgon blir det nog skridskor igen, Jacob tycker det är superkul och på kvällen ska kusinerna Adam och Douglas sova över för första gången..

Smärta, sorg och elände!!!

När man tycker att man någorlunda kan hantera sorgen kommer nästa dråpslag.. Vi har ännu en gång drabbats av det ofattbara.. en mycket nära släkting har fått cancer. Jag vill inte berätta vem det är med hänsyn till personen. Men detta har rivit upp fruktansvärt mycket för hela våran släkt och vi ska göra allt vi kan för att stötta er.. Jag älskar er!!!

Vi i våran familj bryter ihop en efter en, vi samlar ihop oss och bryter ihop igen och så håller vi på...

Lucia var en hemskt jobbig dag. Hannas klass och den andra tvåan gick luciatåg för skolan. Och känslorna bara svämmade över.. Vi var visserligen inte där och tittade men bara vetskapen om det fina luciatåget värkte ända in i hjärtat..Hanna skulle ju vara med där, som en söt lucia, tärna, tomtenissa eller pepparkaksgumma.. Det går inte att beskriva i ord hur ont det gör och hur jag mår...


En liten bild på mina söta barn dagen innan julafton -08!!

Julen närmar sig med stormsteg! Jag har än så länge bara köpt en julklapp, orken finns inte.. Jag och Tommy är inte så oroliga över julen, den blir som den blir. Vi kommer att vara hemma på julafton och på juldagen firar vi med mina syskon och familjer och mamma och pappa.

Över nyår kommer vi att åka till ett par vänner i Nässjö!!

Livet känns just nu väldigt meningslöst men jag vet att det kommer att vända igen....

Hanna, tänk om det kunde vara så som din kusin Amanda sa till sin mamma. "Mamma, nu tycker jag att det är dags för Hanna att komma hem igen, om vi ställer upp en stege till himmlen kan hon klättra ner" Det är precis så jag tänker och vill att det ska vara.....

/Pauline

I fredags var jag och Louise vid graven och tände ljus. Det är numera en plats där vi kramas och gråter och gör fint för Hanna. Louise vill åka dit minst två gånger i veckan och det gör vi. Det lyser nästan alltid 3 ljus för Hanna där.

I lördags kom min syster Rebecka och lämnade av sin härliga 3-åring Matilda här. Vi passade henne ända fram till söndag eftermiddag. Det är så härligt med en livlig liten gullig busunge i huset.

Vi bakade vaniljbullar (Matildas idé) och på lördag kvällen bjöd vi in min syster Bella med sina fyra barn för pepparkaksbak. Det blev många fina pepparkakor...

Idag tog jag med mig Matilda och Louise till en kompis som har ett litet stall. Gabriella som hon heter har fått för sig att jag kommer må lite bättre på sikt om jag börjar rida. Sagt och gjort. Upp på en som jag tycker gigantisk häst vid namn Bailey..

Den här bilden togs en vecka innan Hanna blev inskriven på sjukhuset! Här sitter hon med storebror Filip och våra hundar Meya och Puma.

Jag hittade en blogg igår där en familj förlorat sin älskade dotter! Jag blev så berörd när jag läste hur mamman beskrev deras dotters sista tid, hur dem bäddade ner henne i kistan och hur dem bar ut kistan till bilen.
Jag såg även en bild på dottern och hon har samma glimt i ögonen som Hanna, jag hoppas och vill tro att dem har funnit varanda där dem är nu. Dem var till och med lika gamla...Hon var så otroligt söt deras lilla ängel!!

Livet går väl annars vidare i något konstigt tempo.. Jag vet inte hur vi egentligen klarar av vardagen, men vi gör det. Tommy jobbar nu full tid och verkar trivas bra med det, men jag jobbar fortfarande halvtid och är helt slut när jag kommer hem.. Vi är på olika stadier i sorgen men vi förstår varandra och kan prata om det och det känns bra!

När jag gick hem från bussen häromdagen var det några flickor i Hannas ålder som åkte pulka i backen och det bara brast för mig. Tårarna bara kom och dom rann!!. Varför får inte min lilla söta flicka också vara där och leka???

Jag kan inte heller höra låtar på radion där dem sjunger om änglar för då börjar jag gråta!

Vi hade tänkt resa bort över jul, men hittar ingen resa. Vi vill fly men ändå vara hemma.. Det blir nog att vi blir hemma ändå, vi har en härlig släkt att träffa och Hanna hade velat träffa sina kusiner.

Den riktiga julkänslan finns inte, jag har inte lust att julpynta, köpa julklappar, baka osv. Men jag har julpyntat lite ändå för Filip, Louise och Jacobs skull och Hanna hade velat att det skulle vara fint. Hon älskade när vi julpysslade och pyntade inför jul. Hon sade alltid "mamma, det är så fint här hemma nu", när vi pyntat klart. Självklart ska jag ordna julklappar också men det tar emot, det fattas någon att köpa till.....

Hanna, du är otroligt saknad och älskad av många!!

Pauline