hannalindstroem

Idag har jag och Hanna varit på sjukhuset för att ta prover och starta en ny kur. Allt är i sin ordning och hon ska få medicinen ikväll. Vi vet inte riktigt om vi vågar åka ut i skärgården över midsommar, vi är lite rädda för en allergisk reaktion som hon tidigare har fått av denna medicin.

Igår kväll kom allt det där sorgsna över mig igen. Jag bara låg och kramade Hanna och grät för mig själv. Det är en sådan fruktansvärd hemsk sjukdom vi har att göra med och man vet aldrig vad den hittar på. Anledningen till denna nedstämdhet är nog att vi har kommit till det stadie där många av våra vänner på avdelningen inte har lika mycket tur som vi och att det inte finns barn som inte klarar detta utan blir änglar istället. För änglar är dem allihopa.!!!!

Kramar Pauline