hannalindstroem

Vad gör man???? Det går inte att beskriva hur jag och min man känner oss, vi har fått det värsta besked en förälder kan få. Ditt barn har en TUMÖR.!!!! Tumör, cancer vad det nu är, men det är svårt att säga just dom orden när man tänker på sitt barn.
Jag åkte in till Astrid Lindgrens sjukhus med Hanna fredagen den 27 juni för att hon hade ont i magen, förstoppning trodde vi. Vi fick lite specialbehandling pga att Hanna har vattkoppor. Mormor följde med eftersom jag var tvungen att lämna Hanna i bilen när jag anmälde mig på akuten.
När vi väl var inne fick Hanna klux, men ingenting hjälpte, vi fick åka upp på röntgen och senare ta ultraljud på hennes mage. Väl där började jag förstå att någonting inte stämde, det tog en halvtimme att kolla magen.
Nere på akuten igen fick vi tillslut besked om att dom hade hittat förändringar i magen på Hanna. Min fråga blev direkt ÄR DET CANCER?, läkaren, en otroligt gullig läkare....(jag tror hon heter Cecilia) kunde ju inte lämna besked, och det förstår jag helt fullt, men hon sade att det kommer bli några mycket tuffa dygn för oss.
Vi blir förflyttade till avdelning Q80 yttervägen pga vattkopporna. Mormor fick också sova över, men egentligen är det bara en vuxen som får sova hos barnet.
Lördagen börjar med blodprovstagningar och besök av alla Hannas syskon. Hon har 3 st syskon. Filip 12 år, Louise 10 år och Jacob 3 år. Jag och Tommy skiftade plats, han tog över sjukhusvistelsen och jag och mormor med resterande barnaskara åkte hemåt.
Tommy gick igenom en skiktröntgen med Hanna och fler provtagningar. Fick träffa läkaren Jonas Carlen (hoppas det var så han hette) som berättade det tunga beskedet att det förmodligen var en tumör i Hannas mage.
Hanna får hem permission till söndag kl 14.00 då vi ska ta nya prover.
Det blir blodprover igen på söndagen och sedan fick vi en tid med Jonas igen, som berättade lite mer om Hannas tumör. Dem vet inte så mycket, men berättar det dom vet. Tommy stannar med Hanna på sjukhuset och jag åker hem till resten av familjen. När jag åkte hem från Astrid Lindgrens sjukhus till Åkersberga rann tårarna hela vägen hem, livet är bra orättvist..... Min lilla ängel.....
Måndagmorgon åker jag och lämnar Jacob till mormor och morfar, sedan raka vägen till sjukhuset. När jag kommer fram har Hanna redan varit på magnetröntgen och jag möter henne i hissen. Hon är så stålt för hon fick en Miffy docka av doktorn som tyckte hon var så duktig. Sedan blev det en lång väntan på Biopsin (det är när man sticker in en nål i magen och tar prov på tumören), eftersom Hanna har vattkoppor blev väntan ända fram till 14.40. Hanna var så hungrig, så hon beställde en pizza som hon ville ha efter det att hon sovit.
När vi åkte upp med Hanna till operation, där dom skulle göra biopsin var det meningen att jag skulle vara med Hanna när hon somnade, men vi fick raskt kasta om planerna då jag kännde att jag skulle bryta ihop inför Hanna och det vill jag inte.
17.00 är hon klar och ligger på uppvaktet, det tar ett tag innan hon vaknar..... Pust nu är detta avklarat....
Hanna fick tillslut sin pizza och Tommy åkte hem till resterande familj.
Vi hoppas få besked av läkarna på tisdag morgon vad det kan vara för slags tumör, så behandling kan sättas in.

När sjuksköterskorna kom in sista gången innan natten frågar Hanna dem.
Vad ska ni göra med mig imorgon???? Blir det blodprov igen och kommer ni ta ut bollen från min mage???
Vi kallar tumören för den dumma bollen....
Vad lätt barn anpassar sig..
Jag och Hanna har haft en mysig kväll med mycket gos och prat.
Hon ligger här brevid mig med sina ljusa fina lockar och jag kan inte fatta att detta händer oss. Min lilla goa söta rara 5-åring. Hon ska inte ligga här. Hon ska vara ute och ha sommarlov innan hon ska börja sexårs.
Just nu har jag en downperiod, det går inte att stoppa tårarna dom bara kommer

/Pauline